och må illa så jag inte vill äta
och varför har alla människor som brukade ignorera mig
plötsligt börjat inspireras av, och respektera mig
har tänkt på tre olika vis som i första hand vore romantiska sätt att dö på
men är initiellt (inget ord) bara ensam, och vet att det här kommer gå över
precis som det skulle släppa när jag var fem år och rymde hemifrån
jag känner mig exakt på samma vis inuti
panik och ångest och ensamhet
och det är så kul och ironiskt hur de ser på mig
vill verkligen inte förändra deras syn
veganen som kan japanska och bor på den där fina jävla ön och målar och filmar och grejar
så jävla coolt
men det är inte coolt
jag har kört och köpt hamburgare mitt i natten
jag har glömt typ 400 kanjitecken
jag har inte målat på hela sommaren
jag har ingenting förutom språket
ingenting
jag vet inte hur man brukar något annat, och ser heller ingen mening i något annat
cocorosie och knark!
poesi och värmekuddar!
lådvin och mobilspel!
så jävla magiskt!!!
kanske om jag kunde fläta ihop våra hår och känna värmen från din rygg på natten och känna doften av dina händer och se ryggarna i din bokhylla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar