Take my lips, I wanna lose them

Lyssnar på Sinatra och har ont i magen. Den mest deprimerande aha-upplevelsen jag någonsin hade smärtar mig fortfarande, 7 år senare.

Jag har aldrig blivit förälskad i någon som verkligen vill veta. De ställer frågor, men när de ser det bottenlösa mörkret som genomsyrar allt jag har att ge, drar de sig tillbaka och vill inte veta mer. Min intelligens är en så >HIMLA< bra "sak", så länge jag inte går över deras nivå, eller sjunker för djupt ner i de ämnen de vill diskutera.

Jag saknar intellektuell stimulans på en daglig nivå. Det starkaste uttrycket för det är de få stunder jag får träffa/prata med L eller H eller F, och jag känner mig HÖG på de små samtal/den lilla tid vi har tillsammans. Jag kan leva en månad på de få tillfällena, men därefter känner jag hur hjärnan förtvinar av avsaknaden av samtalspartners.

Det värsta är att jag tror att egentligen inte är kräsen eller elitistisk. Jag vill bara ha saker som är svåra att ge andra. Jag saknar att bli lyssnad på, och att verkligen få lyssna på någon som verkligen berättar om saker, som verkligen vill diskutera saker. Jag saknar intimitet. Som sex med munnen. Men utan könsorgan.

Det är därför jag fortfarande skriver på en skitig blogg på blogspot. Ni är ett antal skuggor som flämtar förbi och läser och då känner jag mig lyssnad på. Ni kommenterar inte och till skillnad från andra som skriver såhär, tycker jag att det är skönt. Jag tycker om skuggor och substanslösa saker som flimrar förbi. Jag känner mig stimulerad av det underliga förhållande jag har med er som läser fast jag inte vet vilka vissa av er är. Ni är drivande ved i internetfloden men fastnar här ibland.

Jag är förälskad i er på ett sätt. Försvinn inte, snälla.

10 frågor

1. En bild på dig själv som du tycker mycket om.

Finns ingen

2. Vilka är dina bästa turist-tips i din stad?

Landströms för middag, Bishops för en öl (23årsgräns), Hundspann på vinter, fjällvandra till rattekk, Abisko, trollsjön, pidjas.... ja fjällvandra, annars är inget så spektakulärt.

3. Vilken drink ska man bjuda dig på?

GT, älskar white russian men försöker vara *-,;vegaaan;,-*

4. Hur var du när du va 15? 

Läste typ 80 böcker om året jag var femton. Tränade som en psyksjuk. Skrev mycket och tänkte att jag var speciell.

5. Vad gör du på lördagar?

Olika. Såklart. Igår åt jag plommon och klappade min kompis hund i min kompis soffa.

6. Hur skulle du vilja bo?

I min nya lägenhet. Yääää. Ska måla badrummet pastellrosa och tapetsera vardagsrummet mörkrött. Vill bo som paret i Survive Style 5+. Finaste intredningsfilmen.

7. Ett recept som du lagar ofta.

Krossade tomater på 100 olika sätt.

8. Vilken är din favoritsvordom?

Helvete, den ligger så bra i munnen. Har sagt fitta mkt men försöker sluta för vill använde det ordet på andra sätt i huvudsak.

9. Vilka är dina guilty pleasures?

Om det är saker man njuter av och känner skuld för att man njuter av - Jag saknar blodigt kött. Jag saknar Marabou choklad. Jag saknar gräs. Jag saknar att göra folk förälskade :(

10. Vill du rekommendera dina läsare något? 

Hade det här inlägget i utkast och trodde först att alla svar var saker jag själv skrivit, och skämdes för att jag var töntig. Kom sedan på att jag bara inte raderat förra personens svar *puh*. Jag rekommenderar den koreanska filmindustrin och att sluta knarka.

väteperoxid

sitter med blekning i håret och plastfolie runt skallen. läser sylvia och hör människor sova högljutt i de andra rummen. dricker energidryck och te och tecknar av mina instrument. ibland glömmer jag ensamheten, trots att det sitter fast inuti mig. den underlättar för entropi. för utjämning av allt.

ensamhet på stranden

ljud uppstår och förloras och det mesta sparar jag inte på. kommer jag minnas hur min pappas snarkningar låter genom två trädörrar? hur obehagligt snön knastrar när det inte finns fukt kvar i den -       när allt är stelfruset. till skillnad från visuella intryck kan jag se hur saker gradvis förändras. ljud bara uppstår. och förloras. och är en chock varje gång det uppstår och ett litet trauma varje gång det förloras igen. jag minns linas kvävda skratt och kopplar den till hur hennes fingrar doftar. som ett barn på något sätt, som en lolita. hur joels osäkra stavelser smög ut från hans mun när han inte förstod något jag sade. hur björn slog med sina nävar mot golvet när han inte ville flytta.
jag har inte sparat något. alla övergångar och skiftningar är försvunna.