lördag 26 december 2015

-mov






STITCHES IN THE WOUND YOU MADE
IT IS FUNNY BECAUSE
STITCHES WILL ALSO LEAVE SCARS







drar mig ur

drar mig ur ådrorna.
drar mig ur åldern.
slingrar mig bort, bakåt.
tills det som var allt blir mindre och mindre.
tills jag är omgiven av mörker och tomhet.
alla ord jag läst känns överflödiga.
allt som hade ett yttre känns förkastligt.
det finns ett litet liv inuti som vill dra sig bort.
dra sig ur.
ur magsäckar och lungor.
ur värme och friktion.
som blir äcklad av allt som växer och förstörs.
allt som ruttnar, andas.
drar mig ur myllan av ljud och syner.
de torra flisorna som jag andats in i över ett år.
drar mig ur.
försvinner bort.
tills jag är omgiven av mörker och tomhet.

torsdag 3 december 2015

hang all the furniture above the glass.

bosätter mig i mörkret nu.
kör över isvägar förbi attjasjokk,
stjärnhimlar,
trumpeter.
hundarnas upphetsade flätningar i baksätena.
skogen. skogen föralltid.
nabokov och dina lockar.
lockar man kan klättra i,
klämta i,
försvinna spårlöst i.
bosätta sig i.

tisdag 24 mars 2015

honesty to clusterfuck

i was so close to taking your hand, to telling you "vänta". to kissing you,

                                      before you could walk away from me. i was so close to go from clusterfuck to honesty and then right back to clusterfuck.

                                      i threw up behind a white public building and you walked by, (i periferin, i drömmen, i lämna mig föralltid). you don't know it, but you've educated me. you told me things nobody else would tell. you gave way to ways nobody else would take. and like the second most educating thing in my life, school, you gave me terrible head aches. the migraines would pulsate through my body. everything would hurt me. the light (your laugh). the colors (your intensive eyes locked on mine). the voices of strangers (that you don't do drugs). the voices of friends (bob dylan).

                                      still lost and still a clusterfuck. never went as far as honesty.