måndag 1 september 2014
A... Anna. Andra.. B... Blod. C... Calt. D... Damaskus. E... Elefanter. Erkänn. Erövrad. F... Fuck. Filial. Fantastisk. Fruktad. G... Gropar. H... Hjärtlös. Hajar i blodomloppet.. I... Invärtes utdrivning. J... Jazzåldern. Jitter. Joule. K... Kaos. Katastrof. L... Lina. Lina. Lakrits. M... Magont. Mardröm. Mens. Missfall. Maläten. Misär. Marijuana. N... Niagara. Nilen. Norge. Nedsänkt. Navel. Naket. O... Opiater. Oskulder. Oskar. Osunt. Osmickrande. Outhärdligt. P... Piercing. Påskluder. Q... Quantum Physics. R... Ramlar. Ryser. Räcker. Råkar. Rispar. Ristar. Raukar. Ränder. S... Smak. Sonder. Smulor. Sammet. T... Tuvor. Tassar. Tillägg. Tramsigt. Travers. U... Ursäkter. Uppror. Undvik. Utnyttjad. V... Valör. Vilse. Varsamt. W... Wake up. Y... Yrar. Yrsel. Ymnig. Z... Zebror. Å... Ån av stjärnor i himlen flyter försiktigt förbi oss natt efter natt, dag efter dag. Ä. Älgar. Ö... Övervakad. Ökande. Önskad. Överdriven. Öppna.
onsdag 13 augusti 2014
måndag 11 augusti 2014
we might have our freedom but we're still on crack
snusar för att få rusningar i skallen
och må illa så jag inte vill äta
och varför har alla människor som brukade ignorera mig
plötsligt börjat inspireras av, och respektera mig
har tänkt på tre olika vis som i första hand vore romantiska sätt att dö på
men är initiellt (inget ord) bara ensam, och vet att det här kommer gå över
precis som det skulle släppa när jag var fem år och rymde hemifrån
jag känner mig exakt på samma vis inuti
panik och ångest och ensamhet
och det är så kul och ironiskt hur de ser på mig
vill verkligen inte förändra deras syn
veganen som kan japanska och bor på den där fina jävla ön och målar och filmar och grejar
så jävla coolt
men det är inte coolt
jag har kört och köpt hamburgare mitt i natten
jag har glömt typ 400 kanjitecken
jag har inte målat på hela sommaren
jag har ingenting förutom språket
ingenting
jag vet inte hur man brukar något annat, och ser heller ingen mening i något annat
cocorosie och knark!
poesi och värmekuddar!
lådvin och mobilspel!
så jävla magiskt!!!
kanske om jag kunde fläta ihop våra hår och känna värmen från din rygg på natten och känna doften av dina händer och se ryggarna i din bokhylla
söndag 11 maj 2014
åtta kvar
du kom som en tröst
jag såg mina våta känslor
drypa över dig
du blev inte rädd
jag drog mig över din våta panna
låg med dig vid min sida som
allt ljus samlats inuti dig
vätan drevs ur
du kom som en tröst
du kom som en tröst
jag såg mina våta känslor
drypa över dig
du blev inte rädd
jag drog mig över din våta panna
låg med dig vid min sida som
allt ljus samlats inuti dig
vätan drevs ur
du kom som en tröst
du kom som en tröst
söndag 27 april 2014
御休みなさい
Jag minns när han sade att anledningen till att han inte dricker, var för att han tyckte att kvinnor var för vackra, och han ville inte såra sin flickvän.
Nästa morgon vaknade jag av att han strök mig över håret. Jag hade somnat med alla kläder på i hans soffa och det var morgon. Han hade slängt en filt över mig och gjort vegansk frukost.
Det var så oändligt mycket sorg inuti mig då att jag var säker på att jag skulle börja gråta, men i slutändan var det alltid svårt att gråta med honom, även när jag höll på att svämma över. Jag var inte tillräckligt bekväm med honom för att visa hur jag kände mig. Inte en enda gång.
Jag höll tekoppen mot tinningen, och han skrattade, sade att om jag skulle till Japan borde jag akta mig för att hålla tekoppen på det viset.
Vykortet han skickade mig, på full japanska, ligger bland mina noter nu. Jag har aldrig förstått allt som står där, och det kan mycket väl bara handla om vädret, men det känns som en hemlighet jag måste knäcka någon gång innan jag dör.
Jag hann inte träffa honom en sista gång innan jag flyttade.
Han skrev på facebook att det inte gjorde någonting, eftersom det antagligen var ödet.
Jag intalade mig själv att jag var leds på hans höga moral och hans sätt att på något snirkligt vis alltid hålla med om allt jag sade, även om det var efter noga begrundande. Men jag saknar honom verkligen. Verkligen verkligen.
御休みなさい
Nästa morgon vaknade jag av att han strök mig över håret. Jag hade somnat med alla kläder på i hans soffa och det var morgon. Han hade slängt en filt över mig och gjort vegansk frukost.
Det var så oändligt mycket sorg inuti mig då att jag var säker på att jag skulle börja gråta, men i slutändan var det alltid svårt att gråta med honom, även när jag höll på att svämma över. Jag var inte tillräckligt bekväm med honom för att visa hur jag kände mig. Inte en enda gång.
Jag höll tekoppen mot tinningen, och han skrattade, sade att om jag skulle till Japan borde jag akta mig för att hålla tekoppen på det viset.
Vykortet han skickade mig, på full japanska, ligger bland mina noter nu. Jag har aldrig förstått allt som står där, och det kan mycket väl bara handla om vädret, men det känns som en hemlighet jag måste knäcka någon gång innan jag dör.
Jag hann inte träffa honom en sista gång innan jag flyttade.
Han skrev på facebook att det inte gjorde någonting, eftersom det antagligen var ödet.
Jag intalade mig själv att jag var leds på hans höga moral och hans sätt att på något snirkligt vis alltid hålla med om allt jag sade, även om det var efter noga begrundande. Men jag saknar honom verkligen. Verkligen verkligen.
御休みなさい
fredag 21 februari 2014
13 dAGAR
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




