19/7-17

Inside, there is no entropy.
There is no balancing of emotion, nor energy.
How my skin is able to contain it all.
How my mind is able to function at all is miraculous enough.
From now on, every little thing is property of this here book.
Everyemotion is to be reined and controlled until these pages are available.

Imagine isolation.
Imagine the reduction of everything sweet and tender.
There is no such thing as friendship, or partnership, amongst junkies.
Apparently, I am addicted to oxytocin and dopamine.
They all found drugs less sentient than I did.

Art Deco

Bränner salvia och en profil i art deco pratar om revolutionen. Jag är inkapslad i mitt ägg igen. Ensam med filosofier och idéer runt och om jaget och identiteten. Är en prostituerad. Betala mig i sällsynta ögonblick av äkta ömhet så ska jag lyssna. Smeka. Ta hand om. Jag ska laga din mat och stryka ditt hår och dina skjortor. Laga ditt hjärta och dina kläder.

25

står och faller med klockslaget 25.

Put on some dry clothes and play with us

Alabasterfötter

Gör det jag inte trodde att jag skulle. Eller det jag trodde att jag skulle men till sist försökte värja för. Dricker dessertvin ur flaska i sammetssoffan. Salongs vid 19. Ingen skräpkultur tar mina ögon in. Lyssnar på musik. Skriver några rader poetry. Spiller oljefärg på sammetssoffan. Ser solen lysa på gula träfasader utanför vardagsrummets fönster. Där ute har folk aktiva liv.

Gör det jag inte trodde att jag skulle. Eller det jag trodde att jag skulle men till sist försökte värja för. Röker in min lägenhet. Hittar nya kreativa sätt att förstöra känslan på. Slår bakhuvudet i bordshörnet, men ingen ser skillnad på blod i parketten och oljefärg i soffan. Pressar ner svarta tangenterna och försöker smittas av det spetsiga ljudet. Fingrarna i halsen. Ett gratis sätt att bli hög.

Gör det jag inte trodde att jag skulle. Eller det jag trodde att jag skulle men till sist försökte värja för.
Tömmer kylen ner i soporna. Läser ingen nutida litteratur. Lägenheten luktar vaniljrökelse. Alla mina kompisar blir höga, men de är inte fattiga. Dricker kamomillte, men ingen annan känner skillnaden på saltsyra och kamomill.

Gör det jag inte trodde att jag skulle. Eller det jag trodde att jag skulle men till sist försökte värja för.
Tänder extra rökelser. Väntar in mörkret. Solen går ner för mig, som den gjort för dig. Köper kronljus på kvartersbutiken. Halkar på isen men ramlar inte. Pressar ner fingrarna i päls och försöker smittas av den varma pulserande känslan. Men inga fingrar vet någon skillnad på djurpäls och svalg.

Take my lips, I wanna lose them

Lyssnar på Sinatra och har ont i magen. Den mest deprimerande aha-upplevelsen jag någonsin hade smärtar mig fortfarande, 7 år senare.

Jag har aldrig blivit förälskad i någon som verkligen vill veta. De ställer frågor, men när de ser det bottenlösa mörkret som genomsyrar allt jag har att ge, drar de sig tillbaka och vill inte veta mer. Min intelligens är en så >HIMLA< bra "sak", så länge jag inte går över deras nivå, eller sjunker för djupt ner i de ämnen de vill diskutera.

Jag saknar intellektuell stimulans på en daglig nivå. Det starkaste uttrycket för det är de få stunder jag får träffa/prata med L eller H eller F, och jag känner mig HÖG på de små samtal/den lilla tid vi har tillsammans. Jag kan leva en månad på de få tillfällena, men därefter känner jag hur hjärnan förtvinar av avsaknaden av samtalspartners.

Det värsta är att jag tror att egentligen inte är kräsen eller elitistisk. Jag vill bara ha saker som är svåra att ge andra. Jag saknar att bli lyssnad på, och att verkligen få lyssna på någon som verkligen berättar om saker, som verkligen vill diskutera saker. Jag saknar intimitet. Som sex med munnen. Men utan könsorgan.

Det är därför jag fortfarande skriver på en skitig blogg på blogspot. Ni är ett antal skuggor som flämtar förbi och läser och då känner jag mig lyssnad på. Ni kommenterar inte och till skillnad från andra som skriver såhär, tycker jag att det är skönt. Jag tycker om skuggor och substanslösa saker som flimrar förbi. Jag känner mig stimulerad av det underliga förhållande jag har med er som läser fast jag inte vet vilka vissa av er är. Ni är drivande ved i internetfloden men fastnar här ibland.

Jag är förälskad i er på ett sätt. Försvinn inte, snälla.

10 frågor

1. En bild på dig själv som du tycker mycket om.

Finns ingen

2. Vilka är dina bästa turist-tips i din stad?

Landströms för middag, Bishops för en öl (23årsgräns), Hundspann på vinter, fjällvandra till rattekk, Abisko, trollsjön, pidjas.... ja fjällvandra, annars är inget så spektakulärt.

3. Vilken drink ska man bjuda dig på?

GT, älskar white russian men försöker vara *-,;vegaaan;,-*

4. Hur var du när du va 15? 

Läste typ 80 böcker om året jag var femton. Tränade som en psyksjuk. Skrev mycket och tänkte att jag var speciell.

5. Vad gör du på lördagar?

Olika. Såklart. Igår åt jag plommon och klappade min kompis hund i min kompis soffa.

6. Hur skulle du vilja bo?

I min nya lägenhet. Yääää. Ska måla badrummet pastellrosa och tapetsera vardagsrummet mörkrött. Vill bo som paret i Survive Style 5+. Finaste intredningsfilmen.

7. Ett recept som du lagar ofta.

Krossade tomater på 100 olika sätt.

8. Vilken är din favoritsvordom?

Helvete, den ligger så bra i munnen. Har sagt fitta mkt men försöker sluta för vill använde det ordet på andra sätt i huvudsak.

9. Vilka är dina guilty pleasures?

Om det är saker man njuter av och känner skuld för att man njuter av - Jag saknar blodigt kött. Jag saknar Marabou choklad. Jag saknar gräs. Jag saknar att göra folk förälskade :(

10. Vill du rekommendera dina läsare något? 

Hade det här inlägget i utkast och trodde först att alla svar var saker jag själv skrivit, och skämdes för att jag var töntig. Kom sedan på att jag bara inte raderat förra personens svar *puh*. Jag rekommenderar den koreanska filmindustrin och att sluta knarka.