ensamhet på stranden

ljud uppstår och förloras och det mesta sparar jag inte på. kommer jag minnas hur min pappas snarkningar låter genom två trädörrar? hur obehagligt snön knastrar när det inte finns fukt kvar i den -       när allt är stelfruset. till skillnad från visuella intryck kan jag se hur saker gradvis förändras. ljud bara uppstår. och förloras. och är en chock varje gång det uppstår och ett litet trauma varje gång det förloras igen. jag minns linas kvävda skratt och kopplar den till hur hennes fingrar doftar. som ett barn på något sätt, som en lolita. hur joels osäkra stavelser smög ut från hans mun när han inte förstod något jag sade. hur björn slog med sina nävar mot golvet när han inte ville flytta.
jag har inte sparat något. alla övergångar och skiftningar är försvunna.